BLI MEDLEM!
Niometersspelaren med handboll i generna
© Nelli Johansson Foto
Intervju med Jesper Sivertsson
Denna gång har jag stämt träff med Jesper Sivertsson på Halmstad Arena. Precis som med flera andra av de spelare jag har träffat så passar det bra att låna Jesper i samband med lagets gymträning. Jesper har inte hunnit börja träna än när jag tittar in i gymmet och vi passar på att ta en pratstund på en gång. Jag upplever Jesper som lite tystlåten till en början, men när frågorna om handboll kommer på tal så skiner han upp och berättar gärna om sin långa karriär och hur allting började. Efternamnet Sivertsson känner vi väl igen inom handbollen, och inte minst i HK Drott, och därför tänker jag att vi måste börja med att reda ut släktträdet.
Jesper, hur många är ni egentligen i din familj som spelar/har spelat handboll?
– Haha, ja det är ändå ganska många. Min pappa heter Ulf (även kallad Tubbi) Sivertsson och är just nu tränare i Anderstorps SK. Thomas (Sivertsson), som är vår tränare här i Drott, är min farbror. Sen har jag mina kusiner, Hugo Sivertsson som spelar i HF Karlskrona och Sally Sivertsson som spelar i Ystads IF.
Har det alltid varit självklart för dig att välja just handboll?
– Ja det föll sig väldigt naturligt. När jag var 5-6 år så var min pappa med och startade upp en tidigare barn- och ungdomsverksamhet i HK Drott. Då var det självklart att jag ville börja spela där.
Hur har din väg genom karriären sett ut? Vilka lag har du spelat i?
– Jag har hunnit med ganska mycket inom handbollen och spelat i flera olika lag. Efter att jag började i HK Drott som 5-6 åring så flyttade familjen till Kolding i Danmark när jag skulle börja skolan. Sen gick jag hela grundskolan i Danmark och spelade handboll där. Både min pappa och min farbror var tränare för Kolding IF. När det sen var dags för gymnasiet så flyttade vi hem till Halmstad. Jag började spela med HBP (Handbollspojkarna som fanns tidigare). Min pappa började då träna HK Drott och själv spelade jag med klubbens U-lag just då. Ibland var jag med i A-truppen men då satt jag mest på bänken.
Efter det så ville jag tillbaka till Kolding och spelade där en säsong i deras B-lag. Därefter gick jag till HK Varberg, där jag spelade i 5 säsongen. Den sista säsongen där så spelade vi i högsta serien, Handbollsligan. Efter tiden i Varberg gick jag till HF Karlskrona för 2 säsonger. Sista säsongen där så spelade jag tillsammans med min kusin Hugo.
© Nelli Johansson Foto
Varför blev det Drott nu till denna säsongen?
– Jag var skadad en del pga mitt knä under sista säsongen i HF Karlskrona och var borta mycket. Under denna tiden hade jag kontinuerlig kontakt med min farbror och när säsongen i HF Karlskrona var slut så kändes det helt rätt att flytta hem till Halmstad och börja spela med HK Drott. Spännande att gå med i ett hungrig lag som precis tagit sig till Allsvenskan. Sen har jag familjen kvar i Halmstad så det känns också roligt, eftersom det var så länge sedan jag bodde här.
Hur känns det med laget? Har du tagit någon speciell roll i gruppen?
– Det känns jättebra med laget. Ett riktigt härligt gäng och det har bara varit positivt redan från start. Det var absolut inga problem att komma in i gruppen då alla är så öppna och välkomnande. Min roll har nog blivit lite att hjälpa de yngre spelarna med tips och kanske små detaljer i spelet som jag själv har lärt mig av mina förebilder.
Är det någon i laget som du känner sedan tidigare eller har spelat med?
– Daniel Hagström och jag spelade ihop ett tag i HK Drotts U-lag för längesen. Och sen har vi spelat ihop i HK Varberg. Även Johan Gustafsson och Dennis Suoraniemi har jag spelat med här i Halmstad tidigare.
Har du någon förebild inom handbollen och varför?
– Åh ja det har varit många olika. Man kan alltid snappa upp detaljer från olika spelare som man sedan kan applicera på sitt eget spel. Mest har jag tittat på de som har liknande spelstil som jag har och gärna samma position, mittnia. Några av de spelare som jag har sett upp till mest är Magnus Andersson och Sebastian Seifert.
Vad är det bästa med handboll?
– Det är otroligt roligt! Det är väldigt roligt att träna och hela tiden försöka bli bättre. Den roligaste träningen är den vi har på handbollsplanen, men för att orka med det på den här nivån så är fysträningen på gymmet och min rehabträning för knäet väldigt viktiga. Jag kommer absolut att hålla på mig handboll så länge det bara går – så länge kroppen håller.
Vad gör du helst en helt ledig dag?
– Då försöker jag passa på att vila. Kanske spela datorspel med kompisar. Sen tittar jag väldigt mycket på dansk fotboll och amerikansk fotboll, så det försöker jag hinna med så fort jag är ledig.
Vart åker du helst på semester?
– Det skulle bli en fotbollshelg i Köpenhamn och titta på Brøndby IF på deras hemmaarena.
© Nelli Johansson Foto
Beskriv dig själv med 3 ord?
– Lugn, glad och ödmjuk.
Vad hade du för drömyrke som barn?
– När jag var liten ville jag bli snickare. Men sen vet jag inte vad som hände för nu är jag nog den mest ohändige. Sen ville jag såklart bli handbollsproffs också.
Vem från lag skulle du ta med dig till en öde ö? Och vilken personlig sak hade du valt?
– Emil Arthursson. Dels är han väldigt lång och kan plocka ner massa frukt till mig från de höga träden. Och dels skulle det vara roligt att skjuta straffar på honom. Så min personliga sak skulle bli en handboll. Och, om jag får välja en sak till, en väldigt lång bok.
Har du någon hälsning till publiken här i Halmstad?
– Ja, först, tack för stödet! Det är riktigt härligt när det blir sådär bra stämning på läktaren. Vi spelare hör er och den stämningen som blir känns hela vägen till oss. Det hjälper verkligen för att tagga till det där lilla extra. Jag hoppas att ni fortsätter komma och heja på oss!
Tack för pratstunden Jesper!
Marie Lind, kommunikationsansvarig, HK Drott
Tjäna pengar till föreningen
